Jag klarade av 1 veckas arbete 40 % + nästan 2 dagar ordinarie tid...Inte mycket  Denna gång brakade jag totalt,,,som ett korthus ungefär...Känner mig totalt slut   

Jag har världens bästa arbetskamrater, som stöttar & lyssnar. TACK till er!!! Men det är ingen lyckad kombination just nu att arbeta med barn. Jag som ÄLSKAR barn (i vanliga fall i alla fall...) tycker just nu attde äter upp mig. Ångesten sköljer över mig som ett stort mörkt moln som kramar ur mig allt syre. Allt jag hör är.........   

J fick sova hos sin farmor & farfar igår...får se hur det går idag. Håller han igång för mkt frå han snällt sova där inatt igen.
Ni som inte känner mig kanske undrar om jag inte älskar mitt barn..men det gör jag. över allt annat älskar jag denna "lilla" kille. Det är därför jag kämpar! Kämpar för att han ska få rätt hjälp, kämpar för att alla instanser vi är beroende av ska förstå, kämpar för att få mig själv att först..Men det är INTE lätt!!!! Har under hela J´s uppväxt fåt höra att det kulminerar i tonåren, men har inte riktigt förstått HUR illa det verkligen skulle bli.Det finns väl inte en normal männsika som FRIVILLIGT lämnar bort sitt barn!?!!?!?? Detta är inget VAL...Detta är något jag MÅSTE göra för att J ska få chansen till ett framtid. En meningsfull framtid...Men det gnager sönder mig

Efter att ha varit tvungen att använda min gamla Telenor-telefon, är jag nu överlycklig över att ÄNTLIGEN fått ut en ny på försäkringen  Så nu kära vänner nås jag på mtt vanliga mobilnummer igen  .

Har snart klarat av en veckas halvtidsarbete...det har gått bra,,,men jag känner mig allt lite ringrostig. Känns som man varit borta betydligt längre än 3 veckor. Dt hinner hända enormt mycket under den tiden. Skulle dock kunna tänkamig att jobba halvtid ett tag till...är sjuukt trött efter bara ett par timmar på jobbet   . men det blir nog bättre bara jag kommer in i allt igen....Tänk positivt nu,,,

J är iväg med min mamma på vattengympan ikväll, så jag förösker att ta det lite soft. KL. 20.00 börjar "Sexlingar i familjen" på 4+ & det bara MÅSTE jag se!! Känns så lugnt här hemma efter det   

 Hade tagit semester imorgon för att åka & titta på det boende vi bivit erbjudna till J....IDAG strax efter 15.00 ringer socialhandläggaren & säger att hon tagit del av en utredningsrappport därifrån som gjordes 14/2....Utifrån saker som framkommit så är Mikaelgården inte längre aktuellt   . Tänk om de kunnat lyssna på det jag sa när de först började prata om denna plats....

Istället har vi blivit erbjudna att åka & titta på ett annat ställe den 7 mars. Ett ställe som JAG letat reda på, ringt till  & KRÄVT av socialen (mot protester) att de skulle kolla upp om det kunde vara ngt för J. Det gäller att ligga i   

HOPPAS nu detta andra ställe passar...

 Imorgon ska jag jobba första dagen efter att varit hemma 3 veckor...Är supernervös, känns som första skoldagen ungefär   

ANledningen tll min oro är att jag inte vet hur kroppen kommer reagera & om jag kommer orka....

Jag älskar ju verkligen barn (annars skulle jag ju inte läst till lärare..), men när man har en tonåring mede DHD/Tourette/Autism kan det ofta kännas oerhört tun gt att arbeta med barn. Önskar för tillfället att jag hade ett helt vanligt kontorsjobb!! Lite sent att komma på det efter 5,5 års högskolestudier   

Mina gulliga arbetskamratar lämnade hem denna fina blombukett till mig igår för att önska mig välkommen tillbaka...   Blev oerhört rörd & glad   

I fredags var jag hos en f.d studiekamrat från lärarutbildningnen och firade hennes 25-årsdag  . Mycket trevligt att träffa henne, men jag drog mig hemåt när de andra drog till studentpuben....Känner inte riktigt att jag passar in där längre.. (Vadå åldersnojja  )

Fick av henne (& en annan tjej som för tillfället är i Kenya) ett superfint smycke som jag spanat in alla ggr jag varit på Åland....Blev verkligen SUPERGLAD!!!!  

Idag är dagen då man ska tänka extra mycket på sina nära & kära...Det är Alla Hjärtans Dag  

Själv firade jag detta med att gå till kuratorn  (JA, jag träffar en kurator....) Hon försökte intala mig att våga släppa taget ibland...särksilt om saker jag ändå inte kan påverka. Koppla av är dock inte min starkaste sida precis...  Hon sa åt mig att göra ngt roligt, som bara JAG ville...SÅ jag åkte till Panduro & köpte lite saker..Detta träskåp    förvandlades av mig till    ..det var riktigt roligt  Där i skaJAG ha MINA saker...Passar nog bra till hårattiraljer o.d

När jag kom  hem väntade dessa hemma på köksbordet    <3<3<3<3<3<3 MYCKET trevligt måste jag säga:-)

Nu tittar lilskrutt på "Bumbibjörnarna" (NOSTALGI)
Själv ska jag städa lite & laga mat..

Varit hos läkaren idag pga denna hemska huvudvärk som vägrar försvinna....Blev sjukskriven veckan ut & fick piller utskrivna  

Är tydligen på väg in i väggen  pga röran här hemma med J....Vilken vägg kan man ju undra...jag befinner mig ju i en jävla labyrint  

Nya numret av "Attention" dök upp i brevlådan i rättan tid. Skönt att få svart på vitt att man inte är ensam. Det finns hopp om en framtid även för min älskling...vägen är bara lite krokigare...

Är fortfarande hemma pga denna olidliga huvudvärk:-(  Har precis varit & fått akupnuktur iaf,,,hoppas på liiite bättring i alla fall. Äter Naproxen, men de hjälper inte. Andra läkemedel mot migrän tål jag ju tyvärr inte   Bara att härda ut med andra ord.

Måste koppla av & varva ner säger läkaren...Inte särskilt lätt när man har ett hem at sköta, en tonåring med trippeldiagnos, en pigg, glad & trotsig 3-åring, ett jobb att sköta (& som man har ångest för så fort man är hemma & sjuk) & en kropp som gör allt för att motarbeta mig hela förbannade j-la tiden   

Detta suuger totalt!!!!!

Denna helg har bokstavligen talat varit en pina:-( Efter att haft hemsk huvudvärk ons-fre, vaknade jag i lördags morse up med en sådan huvudvärk att jag trodde jag skulle dö. Orkade knappt prata, vänstersidan kändes nästan domnad & jag orkade inte hålla huvudet uppe. Mamma fick komma och köra upp mig till sjukhuset...

Där blev det full rulle direkt  Inom en halvtimme var jag uppe på röntgen för en ct ( http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Undersokningar/Datortomografi/)

Som tur är så visade det ingenting, men läkaren ville för säkerhets skull ta ett ryggmärgsprov också( http://sv.wikipedia.org/wiki/Lumbalpunktion)
Det var inge höjdare  Jag hade så int i huvudet, och fick anstränga mig allt vad jag hade för att sitta upp under provtagningen. Kräktes flera ggr under undersökningen av anspänningen.....   Var grymt slönt att få lägga sig ner efteråt.

Provet visade dock inget konstigt som tur är..Fick veta efteråt atthan misstänkte att jag hade fått en infärkt eller liknandew i hjärnan.

Diagnosen blev istället Extremt kraftigt migränanfall. Och jag fick åka hem...

Läkaren ringde hem efter ngn timme för att kolla hur det var ned mig, och sa att jag måste kontakta min vårdcentral för att få hjälp med detta. Problemet är ju liksom detta att jag inte tål så mkt läkemedel. Migränmedicinerna som finns t.ex är jag allergisk mot   

På sjukhuset höll de på att ge mig Primperan, men som tur är han jag & mamma sätta stopp för det. När jag fick det en anan gång för 3 år sedan, höll jag på att dö av en anafylaktisk chock (http://www.allergi24.com/index.php?option=com_content&task=view&id=221&Itemid=66) Det var det absolut värsta jag varit med om & är efter detta LIVRÄDD för läkemdel. Tar kanppt Panodil & Treo....

Nu orkar jag inte sitta här mer...Ska till läkaren 13.30 och tills dess ska jag vila, vila & åter vila.....Det är vad jag är ordinerad att göra, och typ vad jag orkar med också. Hur lätt nu det ärmed en vild 3-åring & en tonåring med trippeldiagnos...*suck* Tack & lovför förskola & skola